Att Stephen King är en av de stora inom skräckgenren, känner förmodligen de flesta till. Att han dessutom har skrivit en bok som just behandlar skräck i film och litteratur kanske är mindre känt.
Så är det i alla fall, boken ifråga heter "Dödsdansen" (Danse Macabre) och är från 1981. På svenska utgavs den i endast 3000 exemplar, så den är inte jättelätt att få tag på. Ett och annat exemplar kan ibland dyka upp på Tradera.
I "Dödsdansen" skriver King främst om böcker och filmer under 1950-80, men även om de populära radioprogram som behandlade ämnet skräck på den tid det begav sig.
Boken är ingen upprapning av filmer och böcker som har gjorts genom tiden, utan är en personlig dialog där King samtalar med läsarna om skräckens historia. Han beskriver, ur eget perspektiv, vad det är som gör att folk är så fashinerade av skräck. Detta gör att man kan läsa boken från pärm till pärm, men även använda den som "uppslagsverk" när man vill hitta intressanta uppgifter kring detta tema.
Ett extra stort plus är dessutom förteckningen King listar sist i boken där de 100 främsta böckerna och de 100 främsta filmerna som gjorts genom historien.
/Belgarion
Andra bloggar om: Stephen King, Böcker, Skräck, Recension
Danse Macabre minns jag som riktigt bra, även om det var bra många år sedan jag läste den nu. Över huvud taget tycker jag att Kings facklitteratur brukar vara väl värd att läsa den också (som Att skriva, exempelvis).
SvaraRaderaHej Hans, kul att du hittade min blogg. Ja, Kings mer facklitterära böcker är väldigt bra. "Att skriva" är en egen favorit, och vad jag läst och hört är det många som fått inspiration från den boken i sina egna försök att bli publicerade.
SvaraRaderaTrevlig blogg du hade själv förresten, helst den japanska...=)
Tyvärr har jag varit rätt dålig på att uppdatera den. Det blir inte lätt att skriva intressanta inlägg när man har ett så begränsat ordförråd som jag har på japanska.
SvaraRaderaKan du japanska, förresten?
Hehe, nej det kan jag inte säga. Genom Aikido-träning har jag snappat upp lite ord, men ytterst begränsat.
SvaraRaderaTyckte dock det var kul med en svensk blogg på japanska.