onsdag 19 november 2008

´Salem´s Lot av Stephen King

Redan som ung var Stephen King omåttligt intresserad av skräckberättelser. Den första historia han fick publicerad var en liten historia som han själv döpt till ”I Was a Teen-Age Graverobber” Detta var vid 11-års ålder. Kings karriär har sedan dess varit i princip spikrak och har gjort honom till en mycket förmögen man (under förra året tjänade han ihop den nätta summan 315 miljoner kronor).

1975 utkom den då 28-årige King med sin andra bok efter debuten ”Carrie”. Boken hade arbetsnamnet ”Second Coming” och var en roman i modern Dracula stil. När den sedan publicerades så hade namnet ändrats till "´Salem´s Lot".

2005 kom så denna nyutgivning av "´Salem´s Lot" ut, en illustrerad version som förutom huvudhistorien även har med två tidigare publicerade noveller samt en slutdel på ca 50 sidor som innehåller delar av den ursprungliga historien som redigerades bort inför publiceringen. Boken är i och med dessa borttagna delar helt unik, då denna del aldrig tidigare har publicerats.

´Salem´s Lot handlar om författaren, Ben Mears, som efter många år återvänder till sin barndoms stad Jerusalems Lot för att skriva sin nya bok. Men också för att göra upp med barndomens spöklika upplevelser i och kring huset Marsten där ett hemskt mord och självmord hände för många år sedan. Väl framme upptäcker han att huset blivit uthyrt av två män varav en av männen ingen har träffat, utan bara hört talas om.

Plötsligt börjar det hända saker i Jerusalems Lot. Det börjar med att en hund hittas upphängd på staketet till kyrkogården, vilket följs upp med att två barn försvinner. I takt med att fler människor försvinner spårlöst ökar också misstänksamheten bland invånarna.

Också Ben Mears börjar bli misstänksam. Under sin korta närvaro i Jerusalems Lot har han träffat en kvinna, Susan Norton, och en lärare i litteratur, Matt Burke. Tillsammans med sin nyfunna vänner börjar han nysta i försvinnandena, och när de inser att de försvunna personerna i Jerusalems Lot återvänder på nätterna och bedjande övertygar folk att släppa in dem i sina hem förstår de vad det är som händer i staden…

Jag tänker inte avslöja mer av handlingen men den är otäck, riktigt otäck. Denna förmåga att skriva måleriskt så att man knappt kan sova på nätterna är ju Stephen Kings adelsmärke och han är otroligt bra på det. Att lyckas förmedla något så påtagligt med ord som man annars måste använda synintryck för är för mig nästan osannolikt, men King lyckas med det. Som skräckförfattare är Stephen King nummer ett, nu och för alltid.

/Peter

Andra bloggar om:
, ,

5 kommentarer:

  1. Åh, den här boken är helt underbar! Har visserligen bara läst den "gamla" versionen. Hur var det att läsa den illustrerad? Förhöjde bilderna upplevelsen eller var det svårt för att bilderna var annorlunda än de du har i huvudet?

    SvaraRadera
  2. Underbar ja, men på ett otäckt sätt...=)

    Det var inte så många illustrationer, så jag får nog säga att den varken förhöjde eller försvårade läsningen. Tornet böckerna har betydligt fler illustrationer, och där förhöjs läsningen tycker jag.

    SvaraRadera
  3. Det var länge sedan jag slutade läsa Stephen King - det blev bara f ö r mycket av spökerier och overklighet. Men spänning är ju alltid spännande, om man får uttrycka det så!

    SvaraRadera
  4. Mrs. Jones, jag tycker definitivt att du ska börja läsa King igen. Mycket av hans senare romaner är inte alls lika otäcka som de han skrev på 70-80 talet.

    SvaraRadera
  5. (Sent omsider;) Ja, kanske det, why not?

    SvaraRadera