Sköna söndag

Slappsöndag, med tid för eftertanke och lite bloggskrivande.

Två dagar kvar till bokrean och spänningen stiger. Måste nog skicka ett argt meddelande till Svensk direkt reklam, eller vilka det nu är som skickar ut reklamen. Två dagar kvar och inte en bokrea-katalog så långt ögat kan nå....Hur kan dom glömma mig som är en så trogen bokrea-besökare. Grrr.....

Har annars hittat lite nya böcker som jag är sugen på att köpa framöver. Alla i thriller/skräck-genren.

"Staden som slutade andas" av Kenneth Harvey J utkommer den 14 mars och ska vara en gotisk bladvändare som har kallats Stephen Kings och Annie Proulx kärleksbarn. Låter som en härlig blandning....

"Equinox" av Michael White kommer den 21 mars och verkar vara en spänningsroman i bästa Dan Brown stil. Låter ruggigt spännande.

"Alltid Odd" av Dean Koontz kommer först 9 maj, men verkar värd att vänta på. Den massproducerade Koontz verkar ha hittat tillbaka i gammal god stil med denna bok som ska vara en spännande historia om en man som kan prata med de döda.

Har annars precis läst klart senaste Dan Brown, "Gåtornas palats". Spännande, men inte riktigt i klass med "Da Vinci koden" och "Änglar och demoner". Bladvändarspänningen finns där, men han patenterade cliffhangers är inte lika tydliga.

Detta innebär att jag, igen, läst fler böcker än jag köpt...Lär väl inte hålla länge med bokrean runt knuten.

Måste också passa på att berömma och lobba för en mycket bra bokblogg. Bokidioten heter den och är helt i min smak, med väldigt bra recensioner och intelligenta diskussioner. Läs den.

Antal lästa böcker: 5
Antal köpta böcker: 4

/Belgarion

Andra bloggar om: Bokrea, Böcker, Bloggar

Rosens namn av Umberto Eco

I det medeltida Italien utspelas en kamp mellan det religiösa och det profana, mellan det goda och det onda. Detta är en kamp om makt mellan påvedömet och kejsardömet.

Det är mitt i denna kamp som munken William från Baskerville och novisen Adso kommer till det norditalienska benediktinerklostret i Umberto Ecos roman "Rosens namn". Det egentliga skälet till Williams och Adsos besök är att medla mellan utsända delegater från kejsaren och påven, men de hamnar mycket snart mitt i en serie besynnerliga mord. Dessa mord måste ha blivit begångna av någon i munkförsamlingen, varvid Abboten vid klostret ber den skarpsinnige William att diskret undersöka vem som utfört dessa dåd.

Men varför skulle en munk vilja mörda andra munkar? Vilka hemligheter är så viktiga att det är värt sju bestialiska mord på lika många dagar för att låta dem förbli hemliga? Det är detta broder William och hans novis måste reda ut.

Rosens namn (Il nome della rosa) var Umberto Ecos första roman och utkom 1980. Men italienaren Eco var mycket verksam redan långt tidigare. Redan 1956 skrev han en sin doktorsavhandling om munken Thomas av Aquino, vilken i Rosens namn har en framträdande roll. Intresset för det medeltida klosterlivet är märkbart hos Umberto Eco, och det genomsyrar också romanen. Även en icke teologibevandrad får ut mycket av beskrivningarna av det karga klosterlivet med dess dagliga böner och rutiner, och detta gör att boken är intressant även förutom detektivhistorien som hela tiden finns där som den röda tråden. Lägg därtill ett mycket vackert språkbruk och Rosens namn blir en glädjande upplevelse.

Det enda som kan upplevas som något negativt är att vissa beskrivningar ibland blir något omständliga samt att boken genomsyras av lite för många latinska ord och meningar. Dessa förklaras i och för sig längst bak i boken, men medför också tyvärr att det blir mycket bladvändande fram och tillbaka.

Andra bloggar om: Recension, Umberto Eco, Böcker

Min son - ett geni

Det svenska vokabuläret slutar aldrig att förvåna mig. Jag anser mig ha ett relativt bra grepp om det svenska språket, och kan följa med mycket bra i de flesta diskussioner.

Sedan sitter jag bekvämt bakåtlutad i favoritfåtöljen och läser Dan Browns bok "Gåtornas palats" och snubblar på sidan 67 över följande mening, och jag citerar:

"Det var hans hängivenhet som förbluffade henne - hans oomkullrunkeliga lojalitet....."

VA, tänker jag och en något snuskig tanke rusar under en sekund genom mitt huvud...OOMKULLRUNKELIGA....men hallå ?

Hur många av er känner er oomkullrunkeliga ikväll ? Hur många av er känner er bekväma och säger genast: Ja, det ordet använder jag nästan jämt ?

Jag ska gärna bekänna; jag har aldrig stött på ordet oomkullrunkeliga förut!

Men här kommer det fantastiska. Jag berättar detta med ett frustande vid middagsbordet, varvid min tolv-årige son allvarligt vänder sig mot mig och säger

- Ja, men pappa. Oomkullrunkeliga betyder ju typ orubbliga, visste inte du det...?

Vad svarar man på det....han är ett geni !

/Belgarion

Andra bloggar om: Oomkullrunkeliga, Dan Brown, Geni

Bokköp som värmer

Körfritt ikväll då vår körledare blivit sjuk. Detta öppnar upp för lite bloggande.

En ny bokleverans med två böcker har inkommit vilket medför fruns något ogillande blickar... (jag vet, vi har redan mycket böcker). Men vad ska jag göra, det finns ju så många böcker jag vill ha.

Stephen Kings senaste på svenska "De öde landen" kom ut i slutet av januari och är den tredje delen av sju i sviten "Det mörka tornet".

Lian Hearns serie "Sagan om klanen Otori" var tänkt att bli i tre delar, men under november kom något överraskande en fjärde bok. "Vid hägerns skarpa skri" heter uppföljaren.

Första målet i temat "att läsa 5 kvinnliga deckarförfattare under 2007" har infriats. Minette Walters "Ormars skepnad" avklarades i helgen. En tidvis spännande "Cold Case"-deckare med något överraskande slut. En längre recension kommer vad det lider, vilket jag redan gör med massor av orecenserade alster som väntar...

Antal lästa böcker: 3
Antal köpta böcker: 4
Antal kvinnliga deckarförfattare: 1

/Belgarion

Andra bloggar om: Böcker, Tema, Stephen King, Lian Hearn